måndag 19 oktober 2009

Hemma igen



Hej alla raringar!

Hoppas ni har fått en bra start på den nya veckan. Jag räknade just ut att det är bara knappa tio veckor kvar till jul. Snart får man börja med julförberedelser och tänka på julklappar. Tiden rusar ju iväg...

På tal om julklappar, så vill jag uppmärksamma er om att jag alldeles inom kort ska presentera min nya smyckesblogg. Där kan ni se bilder på mina hemmagjorda smycken och se bättre detaljbilder. Om ni är intresserade går det att beställa smycken. Så håll utkik!




Jag lovade en uppföljning av min ödesdigra lördag. Hemfärden blev inte riktigt lika dramatisk som ditfärden, men spänningen räckte nog till...!

Jag hade ca hundra kilometers körning hemåt. Efter en stunds körning började det höras dunkande oljud från bilen. Jag steg ut och gick ett varv runt bilen för att se om något hängde löst. Ingenting syntes. Körde en stund och oljudet bara fortsatte. I min situation fanns inget annat att göra än ringa min älskling och se om han med hjälp av telepati kunde lösa problemet. Han bad mig sparka på hjulen för att se om nåt var löst, men dom satt stenhårt. Så jag fortsatte. Vred upp volymen för att inte höra oljudet så bra! Emellanåt var oljudet mindre, för att sedan tillta igen.





När jag hade ca fem kilometer kvar blev oljudet och dunkandet så kraftigt att jag var tvungen att ta ett samtal igen. Nu hörde mannen via telefonen att det var "på riktigt" och han bad mig stanna. Han kommer emot mig med bilen. Det visade sig att bultarna i ena framringen var helt lösa och han fick spänna åt dem rejält för att ringen skulle sitta fastspänd igen!

Jag kan i min fantasi redan se framför mig hur ringen lossnar och rullar iväg framför mig när jag kör... rullar iväg rakt mot den mötande trafiken... och vad som händer med bilen när hjulet har lossnat, det vågar jag inte ens tänka på!

Men slutet gott, allting gott!

18 kommentarer:

Lena sa...

Ojojoj, det kunde ha gått riktigt illa! Bra att veta, att man ska ta dunkande ljud på allvar och kanske börja med att kolla att däcken är ordentligt fastspända. Det hade jag nog inte tänkt på heller...

Lena

Livingroom sa...

Oj nej då. Tur att din man kunde komma och hjälpa dej. Annors kunde det verkligen ha gått tokigt!
Roligt att du gör smycken. Jag beställer gärmna av dej. De har ju varit super fina. Har tidigare beställt av en från en sverige-blogg men visst blir det ju billigare med post inom landet.. ;)
Skall bli kul att se vad du hunnit göra.. Ha det så bra,
Lotta

Sofia sa...

Usch då! Vilken tur att det gick så bra som det gjorde. Typiskt att det händer när man inte har mannen med sig.

Ocean showroom sa...

Det var tur att det gick bra! Jag ser fram emot att se dina smycken! Ha en fin dag! kram alexandra

Ocean showroom sa...

Hjelp! Det hørtes skummelt ut! Godt det gikk bra og mannen kunne komme å hjelpe deg!
Gleder g til å se smykkene, det du har vist hittil har jo vært kjempefint:)
Klem, Lene

alegni sa...

uj ändå, det kunde ju ha gått riktigt illa. tur att du hade änglavakt hela vägen hem!
det ska bli jätteintressant att se mera av dina smycken :)
kram

StrandviksVillan sa...

Nej huuudå!
Håller med Ingela, du hade verkligen änglavakt, det hade annars kunnat sluta riktigt illa!

Skönt att vi har dig kvar :)
Kramar!

mitt skärgårdsliv sa...

Huuadå säger även jag, tur att allt gick bra. Smyckes blogg låter intressant ska hålla utkik. Ha en bra start på den nya veckan!!

Kamomilla sa...

Kära nån ändå, det var verkligen action för ett helt år det! Nu har du säkert kvoten fylld och får leva lugnt en tid... ;)

Väntar med spänning på smyckesbloggen!

Anonym sa...

Jösses vilken historia.. Tur i kvadrat!!

Känner igen mig lite, för jag lyckas alltid hamna i de mest osannolika situationer - men hittils har det alltid slutat väl :) Kanske lite tur och lite änglavakt med!

Galleri MochB sa...

Uj då! Det lät inte så trevligt. Minns att jag en gång satt på Ikea parkeringen i Esbo och ringde hem till mannen när det rykte ur bilen... rätt svårt för honom att hjälpa som satt 5 timmar bort ;O) Det blev att lämna bilen och ta bussen hem den gången!

Helenas loggbok sa...

Hej!
Usch vilken läskig upplevelse. Det där med hjulen händer visst rätt ofta, speciellt när man har aluminiumfäljar. Tur att allting gick bra. Ibland har man en lite skyddsängel på axeln kanske?!

Vilka otroligt fina foton du tar. Det ska bli kul att se din smyckesblogg!
Ha det bra!
KRamar
Helena

Louise sa...

Usch ja det kunde ha gått på tok.. men ibland får man tacka högre makter eller skyddsänglar :O)
Väntar på smyckesbloggen. Ska bli kul att kolla in i detalj vad du gjort.

Anonym sa...

Kära barn det där med bilen visste jag inte då jag ringde i morse, och du säger ingenting! Tackar min skapare för att det redde upp sig! Ibland kör det verkligen ihop sig. Fina smycken! Tar gärna in några till jobbet, vet att dom skulle vara på bra ställe nu då julen gläntar på dörren. Kram! M

Jenny sa...

Hej Sabina!
Vilken tur att ditt biläventyr slutade bra!

Låter ju jättespännande med en smyckesblogg, den måste jag kika in i sen:)

Ha en bra dag,

kramis Jenny

Skogsdoft & havsbris sa...

Vilken tur att det slutade lyckligt! Bäst att inte tänka på vad som hade kunnat hända...
Ska bli jättespännande att se din smyckesblogg! :)
Nu önskar jag dig en LUGN vecka efter alla dina äventyr! :)

Anonym sa...

Kika gärna in hos mig om du gillar julen ;)

http://julaftonsmorgon.blogg.se

Livet på Vestergård sa...

Man är nog hjäplös när det börjar låta oroväckande från bilen. Åtminstone tar också jag helst i telefonen och hoppas att maken kan komma till undsättning bums.
Låter intressant med din smyckesblogg!