Att bege sig ut i vinterkylan när termometern närmar sig minus 20-strecket
kräver både mod och disciplin, vilket vi på lördagen inte hade ett litet uns av!
Men när söndagen kom och vi hade gjort allt man bara kan tänkas inomhus
var vi redo att dra vintermunderingen på och trotsa kylan.
Mitt favoritträd, eken, som alltid står lika ståtlig och fin i alla väder är lika fin
med frostbeklädda kvistar på vintern som med sina vackra löv på sommaren.
Ett av mina favorit foto-objekt i grannskapet, som har varit med på en och annan bild.
Redan efter ett par kvarter kände vi oss redo för att återvända hem.
Till värmen och till tryggheten. Uppfriskade och med ny energi
för att förbruka helgens sista timmar inomhus.
Tack och lov så har det blivit lite varmare redan nu, för med denna intensiva kyla
skulle jag bli tokig i längden. Att dagarna har blivit längre och ljusare är också
ett stort plus och jag ser en liten ljusning!
Hoppas ni alla får en fin vecka!
♥
Kram Sabina
.
6 kommentarer:
Inget kul när det är såå himla kallt. Vi har tack och lov klarat oss med mindre, men ändå får vi elda dygnet runt..å
Vilken ståtlig ek! Kallt är det, men så vackert att jag gärna trotsar kylan. En stund i alla fall :)
Magiska bilder!
Skönt att det blir ljusare - och varmare.
Kram!
Åh, Neristan är så fin - oavsett årstid!
Jag avskyr kölden och vägrar gå ut annat än i nödfall...
Kram
Man kan faktiskt vara allergisk mot köld. Men visst känner man sig extra modig när man vågar sig ut en stund! ;o)
Fint där i er stadsdel!
Och ja, så positivt med ljuset! ♥
Det ser mysigt ut, men USCH vad kallt!! Min gräns går vid -10, sen säger jag åt barnen att det är för kallt att gå ut och leka! I alla fall om de vill att jag ska följa med;)
Kram Pernilla
Skicka en kommentar