söndag 22 februari 2015

Mina söndagstankar


 om en vintersemester i fjällen


Det finns många saker som är bra med en vintersemester i fjällen. Jag försöker väga för- och nackdelarna mot varandra samtidigt som jag intalar mig att en solsemester hade inte alls varit lika bra. Där hade jag mestadels legat och latat mig vid poolkanten och de dopp jag hade tagit för att svalka min svettiga kropp hade absolut inte haft någon nyttoeffekt alls. När däremot de svettiga pass jag genomför i kyliga Lappland både stärker konditionen och främjar hälsan.


Detta betyder inte att jag i framtiden förespråkar en fjällsemester framom solsemester men nu är vi här och vi har det bra. Äntligen, kan jag säga! När man har suttit flera timmar i sträck i en relativt stor bil - med relativt bra utrymme för benen och relativt bekväma bänkar och hunnit med ett par kiss- och drickspauser, en lunchpaus och ett shoppingstopp och så har man förstås hunnit surfa runt på alla tänkbara medier, läsa flera kapitel bok, lyssna till barnens bråk i baksätet, slåss om resterna i botten av chipspåsen och se på det alltmer snöbeklädda landskapet som svischar förbi - så känns det så himla skönt att äntligen vara framme!


Att äntligen få sträcka på benen och dra in frisk Lapplandsluft. Det känns som en befrielse! Den långa resan gör en nästan tokig. Men nu är vi här och förtränger tanken på att vi en dag skall återvända hem.
Vädret här är toppen. Några minusgrader och tillräckligt med snö i både backarna och i skidspåret.


Idag har jag tillbringat en stor del av dagen i skidspåret. Härligt, härligt att få arbeta med hela kroppen och låta tankarna flyga fritt. Det har varit speciellt kul att se alla de olika människor jag har mött i skidspåret. Var och en har sin egen stil, endel roligare och endel proffsigare. Vågar inte tänka på min egen stil. 


Men det som slog mig var att har månne den finländska, redan sedan tidigare introverta och tystlåtna människan, blivit ännu mera introvert och rädd för att hälsa? Tidigare har det alltid varit så här i Ylläs att folk gladeligen hälsar på varann i skidspåret. Inte nu längre! Idag var det hela två personer som hälsade, och det var ändå mycket folk i skidspåret. Själv hör jag ju till den kategorin som inte i första taget ropar hej när jag möter någon. Jag försöker dock le och se glad ut mot alla som jag möter.


Månne mitt leende idag uppfattades som en ful grimas när jag stakade mig fram med svetten i pannan, så att ingen vågade hälsa!?


Imorgon befinner jag mig i slalombacken hela dagen. Hoppas det blir sol. Skulle inte ha något emot att få ett par fräknar på näsan under sportlovsveckan. Men en sak är säker. Jag kommer definitivt att hälsa på alla människor imorgon, alla som susar förbi mig i backen...




Såhär mycket snö har vi här. Var och en i familjen är på väg till sitt eget dagsprogram.




Hälsar du på alla du möter i skidspåret?





.

3 kommentarer:

House and Garden by Bia sa...

Jag är aldrig i skidspåret nu för tiden...men jag har varit ganska bra på att åka skidor både på längd och utför ;)...nu pallar inte ryggen längre...men det är "så hälsosamt och stärkande i fjällen " hihi....vi har sportlov v.10.
Kram bia

Funccis sa...

Jag hälsar inte på någon i skidspåret eftersom jag aldrig är där ;) Men annars hälsar jag gärna och glatt på människor som jag sett tidigare i grannskapet, i butiker eller var som helst där det passar sig. Hej, tack, varsågod och hej då varken kostar eller nöter. Le och världen skall le mot dej heter det visst i ordspråket. Varen försiktiga däruppe!!

A House With A View sa...

Men gud vad härligt!! Ååh avis, vill också! :) Jag pratade med maken senast igår om hur mycket jag längtar till en vintersemester med skidåkning. Njuuut!

Och tack snälla för dina fina råd ang. träning, de tar jag till mig!

Kramiz aka